Genom årtusenden (om inte mer!) har husmodern varit en stolt allt-i-allo; hantverkare, konstnärlig ledare, pedagog, kock, städare, logistikansvarig, medicinsk primärvårdare, etc. etc. Hennes kunskaper har traderats inom gruppen, medelst praktik och lärlingsutbildning, jämte muntlig tradition. Då samhällets struktur förändrades, i och med industiralismen och borgerlighetens framväxt, föddes behovet av särskilda lärosäten för blivande husmödrar. När kvinnornas frigörelseprocess gjorde dem mindre beroende av männen (?) ökade också ansvaret för (kravet på) självständighet och självförsörjning. Sålunda blev husmoderskapet något de förväntades behärska, med hjälp av populärpressens frågespalter och bokförlagens handböcker.Femtio år senare föddes jag.
Jag menar inte att gamla tiders patriarkala hierarkier ska återupprättas, Inte alls! Men de urgamla kunskaperna som har varit kvinnornas hantverk genom årtusenden, förtjänar att inte bara försvinna i glömska och kuriösa gamla böcker om hur man lindar sin bebis, och stoppar korv. Slut på teoretiserande över hantverken - till handling!
Herregud, jag håller visst på att bli feminist, på gamla dar, låter det som! Det låter som om jag vill starta en syjunta! Ja, varför inte, förresten...
feminist+ Javisst! och syjunta ja! trots feminist så har jag frågat mina kompiser men det var bara en som kom. hon hade inget med sig så vi drack te och jag sydde kosrstygn...
SvaraRaderaSyjunta kan man ju kanske tro att skulle va nått för mig men vet du jag har aldrig varit på en riktig en...däremot har jag haft hand om sykurser i tråkiga lokaler utan kaffe å skvaller mindre kul kanske-de ä ju rätt kul me kaffe.....
SvaraRaderanä gamla hantverk vill vi ju inte ska försvinna...saknar dig på "hur har vi det?"